Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Romarbrevet 9 Bible Online

Romarbrevet 9 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Romarbrevet 9

¹Jag talar sanning i Kristus och ljuger inte. Mitt eget samvete och den heliga Anden försäkrar att det är så här:

²Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest.

³Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus, om det bara kunde hjälpa mina bröder, mina landsmän.

⁴De är israeliter, de har fått rätten att bli hans barn och få del av hans härlighet. De har fått förbunden, lagen, tempeltjänsten och löftena.

⁵De är ättlingar till våra förfäder[21], och från dem härstammar Kristus själv som människa, han som är över allting, Gud välsignad i evighet, amen.

⁶Guds ord har ju inte blivit om intet. Israel[22] är nämligen inte alla som härstammar från Israel.

⁷På samma sätt är inte alla Abrahams efterkommande hans barn. Det sägs ju: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”[23]

⁸Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som är Guds barn, utan de som är födda enligt löftet räknas som hans efterkommande.

⁹Löftet var detta: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag, och då ska Sara ha en son.”[24]

¹⁰Men inte bara det, Rebecka fick två barn med en och samme man, vår far Isak.

¹¹Redan innan de hade gjort vare sig gott eller ont — för att Guds val skulle stå fast

¹²och gärningar inte skulle betyda något, utan bara han som kallar — sades det till Rebecka: ”Den äldre ska tjäna den yngre.”[25]

¹³Så är det också skrivet: ”Jag älskade Jakob men hatade Esau.”[26]

¹⁴Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte!

¹⁵Han säger ju till Mose: ”Jag ska förbarma mig över vem jag vill, och jag ska visa medlidande med vem jag vill.”[27]

¹⁶Det beror inte på människans vilja eller strävan utan på Guds nåd.

¹⁷I Skriften sägs det nämligen till farao: ”Jag har låtit dig uppstå just med avsikten att jag ville visa min makt genom dig, för att mitt namn skulle bli förkunnat överallt på jorden.”[28]

¹⁸Gud förbarmar sig alltså över vem han vill, och han gör hjärtat hårt hos vem han vill.[29]

¹⁹Nu kanske någon säger: ”Varför anklagar han oss då? Vem kan sätta sig upp mot hans vilja?”

²⁰Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: ”Varför gjorde du mig så här?”

²¹Har inte en krukmakare rätt att av samma lerklump göra en vacker prydnadskruka och en annan för vardagsbruk?

²²Då har väl Gud rätt att visa sin vrede och sin makt, men ändå tills vidare ha tålamod med dem som är bestämda till att gå under?

²³Och kanske ville han göra sin härlighet känd för dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans barmhärtighet och härlighet?

²⁴Till det har han även kallat oss, både judar och andra folk.

²⁵Det sägs så här genom Hosea: ”De som inte var mitt folk, ska jag nu kalla mitt folk, och de som jag förut inte älskade, ska jag nu älska.”[30]

²⁶Och: ”Där det sades till dem: ’Ni är inte mitt folk’, ska de kallas ’Den levande Gudens barn’.”[31]

²⁷Jesaja utropar om Israel: ”Även om israeliterna är talrika som havets sand, ska bara en rest av dem bli räddad,

²⁸för Herren ska döma alla människor, snabbt och en gång för alla.”[32]

²⁹Jesaja säger också på ett annat ställe: ”Om härskarornas[33] Herre inte hade lämnat någon avkomma åt oss, hade vi blivit som Sodom och skulle likna Gomorra.”[34]

³⁰Vad ska vi då säga om detta? Jo, att människor från andra folk, som inte ens strävade efter rättfärdighet, nu har fått den, en rättfärdighet genom tro.

³¹Men Israel, som strävade efter en rättfärdighet genom lagen, nådde ingen.

³²Varför? Därför att de inte strävade efter den genom tron utan genom gärningar. De har snubblat över den stötesten,

³³som Skriften talar om: ”Se! Jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som man faller på. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.”[35]