Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Domarboken 21 Bible Online

Domarboken 21 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Domarboken 21

¹Israeliterna hade svurit vid Mispa att de aldrig skulle tillåta sina döttrar att gifta sig med män från Benjamins stam.

²De samlades vid Betel och satt långt fram på kvällen inför Gud och grät bittert.

³”HERRE, Israels Gud”, bad de. ”Varför skulle detta hända? Varför måste en av Israels stammar saknas idag?”

⁴Följande morgon var de uppe tidigt och byggde ett altare där de offrade brännoffer och gemenskapsoffer.

⁵Och de sa till varandra: ”Var det någon stam i Israel som inte var representerad när vi höll vårt rådslag inför HERREN i Mispa?” Man hade nämligen svurit en ed att den som inte infann sig inför HERREN i Mispa skulle dödas

⁶och nu var det stor sorg i hela Israel över deras bröder benjaminiterna. ”En hel stam är borthuggen från Israel”, sa de.

⁷”Och hur ska vi få hustrur åt de män som finns kvar, eftersom vi har svurit vid HERREN att inte ge dem våra döttrar?”

⁸Då frågade de: ”Finns det någon av Israels stammar som inte infann sig inför HERREN i Mispa?” De upptäckte att ingen från Javesh i Gilead hade kommit till lägret för att delta i samlingen.

⁹Folket mönstrades och det visade sig att ingen från Javesh i Gilead varit där.

¹⁰De skickade då 12 000 soldater för att döda folket i Javesh i Gilead, även kvinnor och barn.

¹¹”Så här ska ni göra”, sa de, ”alla män och alla kvinnor som legat med en man ska ni viga åt förintelse.”

¹²Bland invånarna i Javesh i Gilead fann de 400 unga flickor som ännu inte haft någon man och dem förde man till lägret i Shilo i Kanaan.

¹³Sedan sände Israel en fredsdelegation till det som återstod av Benjamin vid Rimmons klippa och erbjöd dem fred.

¹⁴Dessa benjaminiter återvände hem och fick de 400 flickorna från Javesh i Gilead som man låtit leva, men flickorna räckte inte åt alla.

¹⁵Folket kände medlidande med benjaminiterna för det gap HERREN låtit uppstå bland Israels stammar.

¹⁶”Hur ska vi bära oss åt för att skaffa hustrur åt de andra när nu alla kvinnor i Benjamins stam är döda?” frågade de äldste i menigheten.

¹⁷”Det måste finnas något sätt att rädda Benjamin, så att inte en hel stam i Israel går förlorad för alltid.

¹⁸Men vi kan inte ge dem våra egna döttrar. Vi israeliter har ju svurit en ed: förbannad är den som ger en hustru åt någon benjaminit.”

¹⁹”Men”, sa de, ”varje år firas ju HERRENS högtid i Shilo.” Shilo ligger norr om Betel på östra sidan av vägen mellan Betel och Shekem söder om Levona.

²⁰De sa till benjaminiterna: ”Gå och göm er i vingårdarna

²¹och när ni ser flickorna från Shilo komma ut för att dansa, ska ni rusa fram och ta till er var sin hustru och föra dem med er hem till Benjamin.

²²När deras fäder och bröder kommer till oss och protesterar, ska vi säga: ’Visa oss medlidande och försök förstå! Alla fick inte tag i en hustru i kriget och ni kunde ju inte ha gett era döttrar till dem utan att ha dragit skuld över er.’ ”

²³Männen från Benjamins stam gjorde som de blivit tillsagda. De kidnappade var och en åt sig en hustru av de dansande flickorna och tog dem med sig hem till sitt eget land. Sedan byggde de upp sina städer på nytt och bosatte sig i dem.

²⁴Och israeliterna återvände var och en till sin stam och sin släkt, var och en till sitt eget område.

²⁵Det fanns inte någon kung i Israel på den tiden och var och en gjorde vad han själv fann för gott.