Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Domarboken 9 Bible Online

Domarboken 9 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Domarboken 9

¹En dag gick Jerubbaals son Avimelek till Shekem för att tala med sina morbröder. Han talade till dem och till hela sin mors släkt:

²”Gå och fråga Shekems ledare om de hellre vill ha sjuttio kungar, Jerubbaals sjuttio söner, än en enda. Tänk på mig som är av ert eget kött och blod!”

³Hans morbröder gick då till de ledande männen i staden och lade fram Avimeleks förslag. De ansåg att eftersom han var deras släkting, så kunde de acceptera honom.

⁴De gav honom sjuttio siklar silver från Baal Berits tempel och för dem anställde han en del löst folk, äventyrare som följde honom.

⁵Han gick till sin fars hus i Ofra och dödade alla sina sjuttio halvbröder, Jerubbaals söner, på en sten, utom en, Jotam, den yngste av dem alla, som lyckades fly och gömma sig.

⁶Därefter samlades alla invånare i Shekem och Bet Millo och utropade Avimelek till kung under eken invid minnesstenen i Shekem.

⁷När Jotam hörde detta, ställde han sig högst uppe på berget Gerisim och ropade till dem: ”Hör på mig, Shekems invånare, så att Gud ska höra er!

⁸En gång beslutade träden att smörja en kung över sig. Först bad de olivträdet att bli deras kung,

⁹men det svarade: ’Skulle jag sluta att ge olivolja med vilken både Gud och människor äras för att stå och svaja över de andra träden?’

¹⁰Då vände de sig till fikonträdet. ’Kan inte du bli vår kung?’

¹¹Men fikonträdet vägrade också: ’Skulle jag sluta att bära ljuvlig frukt bara för att svaja över de andra träden?’

¹²Då tillfrågades vinstocken: ’Kan inte du regera över oss?’

¹³Men vinstocken svarade: ’Skulle jag sluta att ge vin som gläder både gudar och människor bara för att svaja över de andra träden?’

¹⁴Då vände de sig slutligen till törnbusken: ’Du kan väl bli vår kung!’

¹⁵Då svarade törnbusken: ’Om det verkligen är sant att ni vill smörja mig till er kung, så kom då och ta er tillflykt under min skugga. Om ni inte gör det, ska eld komma ut ur törnbusken och bränna ner cedrarna i Libanon!’

¹⁶Tänk därför efter, om ni har handlat hederligt och rätt, när ni har utropat Avimelek till kung! Är det rätt mot Jerubbaal och alla hans ättlingar? Är det vad hans gärningar förtjänat?

¹⁷Min far stred för er och riskerade livet för att befria er från midjaniterna,

¹⁸men ändå har ni gjort uppror mot min fars familj och avrättat hans sjuttio söner på en och samma sten. Och nu har ni utropat hans slavinnas son, Avimelek, till er kung därför att han är släkt med er.

¹⁹Om ni har handlat rätt mot Jerubbaal och hans familj, då ska ni och Avimelek få glädjas över varandra.

²⁰Men om ni har handlat orätt, då ska eld komma från Avimelek och förtära invånarna i Shekem och Bet Millo och en eld från dem ska i sin tur förtära Avimelek!”

²¹Jotam flydde och bosatte sig i Beer. Han var rädd för sin bror Avimelek.

²²När Avimelek härskat över israeliterna i tre år,

²³lät Gud fiendskap uppstå mellan Avimelek och invånarna i Shekem som avföll från honom.

²⁴Detta skedde som hämnd för våldsdådet mot Jerubbaals sjuttio söner. Deras bror Avimelek som dräpte dem och männen i Shekem som medverkade till det skulle nu få sitt straff.

²⁵Shekems män lade sig i bakhåll i bergen för de förbipasserande för att råna dem. Men någon varnade Avimelek för detta.

²⁶Samtidigt flyttade Gaal, Eveds son, in i Shekem tillsammans med sina bröder. Shekems invånare fick förtroende för honom.

²⁷De gick ut på fältet, skördade och trampade druvorna och samlades till en skördefest i avgudatemplet. De åt och drack och började uttala förbannelser över Avimelek.

²⁸”Vem är egentligen Avimelek?” frågade Gaal, Eveds son. ”Och Shekem? Varför ska vi vara hans tjänare? Är han inte Jerubbaals son och Sevul hans tillsyningsman? Nej, tjäna ättlingar till Hamor, Shekems far! Varför skulle vi tjäna Avimelek?

²⁹Om jag bara hade makt över detta folk, så skulle jag snart göra mig av med Avimelek och säga till honom: ’Samla ihop en här och kom och strid mot mig!’ ”

³⁰Men när Sevul, borgmästaren i staden fick höra vad Gaal hade sagt, blev han rasande.

³¹Han sände i hemlighet ett meddelande till Avimelek och lät honom veta vad som höll på att hända: ”Gaal, Eveds son, och hans släktingar har flyttat till Shekem och nu försöker de få hela staden mot dig.

³²Kom med dina män i kväll! Göm er på fälten

³³och storma sedan staden på morgonen när solen går upp. När Gaal och hans män kommer ut för att strida mot dig, kan du göra vad du vill med dem!”

³⁴Avimelek och hans män bröt upp och lade sig i bakhåll på natten uppdelade i fyra grupper utanför Shekem.

³⁵På morgonen när Gaal, Eveds son, stod i stadsporten, kom Avimelek och hans män fram från sitt bakhåll.

³⁶När Gaal såg dem, ropade han till Sevul: ”Titta upp mot berget där! Det kommer folk där uppifrån.” ”Nej”, svarade Sevul. ”Det är bara skuggor av bergen som du tar för människor.”

³⁷”Jo, titta där! Det kommer folk från landets mitt”, fortsatte Gaal. ”Och där kommer andra på vägen förbi teckentydareken!”

³⁸Då sa Sevul till honom: ”Hur är det nu med alla dina stora ord? Vem var det som sa: ’Vem är egentligen Avimelek, och varför skulle vi tjäna honom?’ Här är folket du föraktade. Gå nu ut och strid mot dem!”

³⁹Gaal drog då ut med männen från Shekem och stred mot Avimelek.

⁴⁰Avimelek drev honom tillbaka, han flydde och det låg sårade och döda ända fram till stadsporten.

⁴¹Avimelek bodde sedan kvar i Aruma, men Sevul drev ut Gaal och hans bröder ur staden och lät dem inte längre bo där.

⁴²Dagen därpå gick folket i Shekem ut på fälten. Någon hade förvarnat Avimelek om detta

⁴³och han lade sig i bakhåll med sina män som han delat upp i tre grupper. När han såg männen från staden komma ut, rusade de fram och gick till attack.

⁴⁴Avimelek och hans grupp stormade fram mot stadsporten och ställde sig framför den, medan de andra två grupperna attackerade och dödade dem som var på fälten.

⁴⁵Avimelek anföll staden hela dagen tills han intagit hela staden och dödat alla som befann sig där inne. Han jämnade den med marken och strödde salt över platsen.

⁴⁶När Shekemtornets invånare hörde detta, tog de sin tillflykt till fästningen[9] vid El Berits tempel.

⁴⁷Avimelek fick veta att alla Shekemtornets invånare var samlade där

⁴⁸och han tog sina trupper med sig upp på berget Salmon. Där tog han en yxa, högg av grenar från träden och lade dem på sina axlar. ”Skynda er nu och gör precis som jag!” sa han till sina män.

⁴⁹Då högg också de av var sin gren och följde efter Avimelek till staden. Där staplade de upp veden mot fästningen[10] och tände på. Fästningen brändes och alla Shekemtornets invånare där inne dog, över tusen personer.

⁵⁰Därefter anföll Avimelek staden Teves och intog den.

⁵¹I staden fanns ett befäst torn. Dit flydde befolkningen, blockerade ingången och klättrade upp på taket.

⁵²Medan Avimelek anföll tornet och närmade sig dess port för att bränna tornet,

⁵³var det en kvinna på taket som kastade ner en kvarnsten. Den träffade Avimelek i huvudet och krossade hans skalle.

⁵⁴”Dra ditt svärd och döda mig!” ropade han till sin vapendragare. ”Ingen ska få säga att en kvinna dödade Avimelek!” Den unge mannen genomborrade då Avimelek med sitt svärd och dödade honom

⁵⁵och när israeliterna såg att han var död, skingrades de och gick hem igen var och en till sitt.

⁵⁶På detta sätt straffade Gud Avimelek för det onda han hade gjort mot sin far när han dödade sina sjuttio bröder.

⁵⁷Gud lät det onda som Shekems män gjort komma över dem själva. Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse drabbade dem.